- ZEN!!!
Alla i klassen stirrar på henne.
- Öööh, va?
Hon känner blickarna borra in i nacken.
- Har du inte hört mig när jag har sagt ditt namn Zen, flera gånger?
Mr. Moores röst är hög och stark.
- Neeej...
- Du måste lyssna mer på lektionerna!
- Ehhh, oj förlåt mig. Det är bara...
- Vi borde nog byta plats på dig så att du inte sitter vid fönstret, för då behöver du inte titta ut hela tiden?
DRRRRRRRRRR!!!!!!
- Det får bli en annan gån, för nu är det lunch.
Det där var bara för pinsamt tänker Zen.

Alla springer ner till matsalen. Zen går ner. Varför lyssnar hon inte på magister Moore? Vad är det med henne? Hon känner sig snurrig som om hon har åkt karusell riktigt snabbt. I slutet av trappan möter hon Mr. Moore. Zen går långsamt förbi och gömmer ansiktet under luvan och hoppas hur mycket som helst att han inte märker henne. När hon kommit en halv meter ifrån så harklar han sig.
- Zen... börjar han
NEEEJJJ! Zen skriker inom sig.
- Är du sjuk eller något?
Varför skulle hon vara sjuk?
- Nej, inte vad jag vet...
- Men vad är det som är så mycket mer intressant än lektionerna?
- Allt ingen gillar ju skolan?
- Nej men jag menar...
- Jag vet inte riktigt vad du menar George Moore men jag har väl bara vart lite sjuk.
- Jaha.
Zen går bara förbi, hon orkar inte prata med Moore efter det hon just gjort, kommer hon få kvarsittning nu?
Han blev verkligen förvånad. Ingen vad Zen visste hade någonsin kallat honom Geroge sen han blev lärare. Alla i Zens klass, 8A kallar honom bara Moore eller smeknamn som grodan (för att han älskar grodlår) eller Moris (för det låter som Moore). De yngre barnen på Stallbecks skola tror att han heter Moore på riktigt. Ingen av lärarna vet riktigt om Mr. Moores bakrund. Man tror bara att han är brittisk.

förtsättning följer...
snart!
xoxo
/Ems