Zen smyger närmre de tre tjejerna för att höra vad de säger. Hon är noga med att inte trampa på gamla kvistar så att de inte ska upptäcka henne. Eftersom att det är höst är det väldigt lätt hänt. Alla höstlöv ligger utspridda över hela det lilla skogsområdet bakom skolan. Helt plötsligt knarrar det till och Zen förstår vad hon precis har gjort. Hon har trampat på en kvist. Sara, Fanny och Lollo stirrar bara på henne. Ingen säger något. Sara öppnar munnen.

- Men vad har vi här då? Saras röst är lika kaxig som vanligt.
- Hah, vilken tönt! Lollos grymma ord svider i hjärtat. Zen vågar inte säga något, hon står bara där helt blixtstilla.
- Förföljer du oss? frågar Fanny.
Nu vågar Zen öppna munnen och protestera.
- Va, nej!? Eeh mr. Moore sa bara att jag skulle gå och kolla vad ni gjorde eftersom ni sprang iväg.
Tystnad igen.
- Men jag lovar att inte säga något, stammar Zen.
- Det tror jag inte ett ögonblick på Zen, säger Sara
Zen känner hur tårarna börjar rinna ner för kinderna. Det lilla lagret av mascaran klibbar sig fast på kinderna. Hon ser nog ut som ett monster. Nu måste Zen förklara för Sara.
- Sara, vad har hänt med dig egentligen? Vart är den Sara jag kände? Hon rökte inte och hon var inte kaxig och bortskämd. Du är så overklig nu! Vad hände med min bästa vän Sara? Du vet inte hur stort hål i mitt hjärta du skapade. Det kommer aldrig att läka. Jag vill minnas dig men inte såhär. Jag gråter ofta, jag är ledsen. Kommer du börja dricka nu också? Eller du kanske är full varje dag? Jag fattar inte...
- Kom igen Zen lägg ner. Hon är vår bästis nu. Hon kom över dig jäkligt snabbt. Sara har gått vidare, hon är ingen tönt som du! Fanny har vrede i sina mörka ögon, en mördande blick. 
- Exakt hon festar loss, stämmer Lollo in. 

Tårarna börjar rinna på nytt och ännu mer mascara droppar ner för kinderna, om hon visste hur mycket hon skulle gråta idag skulle hon tagit vattenfast mascara. Men det är tur att hon inte har så mycket. 
- Hur kunde du Sara? Jag älskade dig!

Zen springer iväg inte till matsalen igen utan hem, bort från Sara. När hon springer förbi Saras hus spottar hon på gången in till huset. Hemma i trappuppgången flåsar hon så det bränner i halsen. Då fattar hon att hon inte har nån mobil eller några nycklar, väskan ligger i skolan...

Fortsättning följer...

xoxo
//Ems